Lite tokigt (ledare i MM nr 5/2006)
av Gunnar E Olsson
För första gången i världshistorien har en låt lyckats ta sig till förstaplatsen på engelska försäljningslistan för singlar utan att finnas tillgänglig i fysisk form. Den finns alltså bara för nedladdning – än så länge, ska vi väl tillägga. Singeln Crazy med gruppen Gnarls Barkley släpps som en vanlig CD-singel i dagarna, men den har alltså redan lyckats med konsstycket att sälja mer än någon annan singel i England. Detta måste vara något av en milstolpe för hela fenomenet med nedladdningsbar musik. Nu betalar folk verkligen för denna tjänst.
Crazy är resultatet av två års samabete mellan sångaren Cee-Lo och producenten Danger Mouse. Gnarls Barkley kommer också med en fullängdare, St. Elsewhere, som bör finnas ute när detta läses. Det ska bli kul att höra om vi hittar flera liknande fullträffar på plattan.
Samtidigt – i en annan del av verkligheten – försöker alla de stora skivbolagen uttöva påtryckningar på Apple, och andra företag som säljer musik på nätet, för att de ska höja sina priser. Snikna, kallar Applechefen Steve Jobs dem och det finns väl inget ord som bättre beskriver detta än just snikenhet. Apple har mer eller mindre på egen hand, med sitt iTunes, räddat stora delar av skivindustrin ur det illegala nedladdningsträsket. Nu minskar för första gången antalet illegala nedladdningar på nätet och då vill de stora bolagen plocka åt sig ännu mer av kakan.
Å andra sidan är det inte i skrivande stund möjligt att köpa singeln Crazy på iTunes i Sverige. Man kan koppla upp sig och kika på utbudet på iTunes UK, men man får inte handla där, även om man har ett fungerande iTunes-konto. Det kontot gäller nämligen bara i Sverige. Nu är utbudet ganska olika från land till land och många av de nya låtar som man kan lyssna på på iTunes i USA eller England finns inte på den svenska iTunes-sajten.
Enda chansen för mig att komma åt att ladda ner just Crazy vore att spela upp den från Gnarls Barkleys hemsida, www.gnarlsbarkley.com, och sedan, via till exempel ett program som Audio Hijack, spela in den musik som strömmar live via min bläddrare. Det skulle fungera, men det vore väl inte helt lagligt och inte heller moraliskt riktigt försvarbart, men vad gör man om man förvägras möjligheten att köpa låten på laglig väg. Lite Crazy tycker jag nog att det är.
På www.myspace.com/gnarlsbarkley finns en räknare som berättar att låten spelats 328 659 gånger sedan den lades upp – 18 835 gånger enbart denna dag – symtomatiskt nog är antalet downloads enligt samma räknare noll, idag som så många andra dagar. Det verkar som att fler än jag har kommit på samma idé …
Efter ytterligare idogt sökande hittade jag till sist låten Crazy för nedladdning och betalning på www.cdon.com. Då återstod bar ett krux … CDON.COM säljer bara Crazy i DRM-säkrat WMA-format – defintivt inte kompatibelt med Mac och min iPod. CDON.COM skriver på sin hemsida: ”För att spela WMA-filer skall spelaren understödja WMA-format med DRM-säkring (Digital Rights Management) och vara kompatibel med SDMI/WMP. IPod, iTunes och Jens of Sweden har för närvarande inte stöd för DRM-säkrade WMA-filer.”
Hur jag än letade på olika sajter som sålde låten i Sverige så hittade jag bara detta format. Tillbaks till ruta 1 alltså! Tack för det, televerket!
Det är inte första gången man kan hitta musik som är riktigt intressant på andra iTunes-sajter runtom i världen, men bara funnit ett tomt hål på svenska iTunes-sajten. Apple skulle verkligen behöva någon på plats här i Sverige som var lite mer lyhörd för vad som händer i musikvärlden utanför Sundbyberg – eller Kista.
Men jag förlåter Apple för deras dumheter – som så många gånger förr – jag har nämligen haft tillfälle att stifta bekantskap med en mycket trevlig maskin, en MacBook Pro. ”Jeeezzzuz, it’s fast!”, som min engelskspråkige kamrat så träffande uttryckte det.
Det var en mycket trevlig bekantskap – för att citera en annan vän – men som alla trevliga bekantskaper hade också denna en tendens att bli alltför kortvarig. Apple, liksom de flesta av landets distributörer, förväntar sig ju att man skickar tillbaks testapparaterna – tvärtemot vad många av våra läsare tycks tro. Den här gången upplevde jag nog den värsta separationsångest jag erfarit i någon liknande situation överhuvudtaget. Två veckor med denna slanka skönhet gav verkligen mersmak. Men mer om detta får ni läsa i nästa nummer av Musikermagasinet. Tills dess, sköt om er!